GLAD PÅSK!
Ja nu är vi mitt i påsken och själv har jag varit redo att åka till Blåkulla i flera dar nu! Ja det vill säga ,det alternativet hade nästan känts lättare än att städa bort dammråttor och torka golv...och putsa sådär lite pliktskyldigt på fönsterrutorna, så att man iallafall kan ana vårsolen när den plötsligt då får för sig att komma fram en liten stund genom molnen! ...Men är det inte konstigt....innan påsk var våren här,...då jag plockade blåsippor(vilket man får lov att göra här på Gotland!) och man kunde njuta av att våren var på gång. Men NU, när det verkligen BORDE vara vår i luften ,möts man av snöoväder när man sticker näsan utanför dörren! Ja vi har alltså tillbringat mer tid framför brasan denna helg,än utomhus som skulle verka mer naturligt! ....Men det är väl dom där starurarna som ska dra förbi innan det blir vår på allvar. Dom ska vara sju till antalet tror jag, efter att man sett staren komma tillbaka på våren! Har ni sett någon stare än?
Annars kan jag upplysa om att jag verkligen varit...om inte häxa, så iallafall påskkärring med både röda kinder och huckle! Jag och resten av familjen var ute och marscherade i den numera världs... nåja Gotlandsberömda påskmarschen, som går av stapeln varje år i Visby och som hade nytt deltagarrekord iår! Det är ett helt skådespel att se alla barn och vuxna, som ger järnet och blir påskkärringar eller gubbar för en stund!
Ägg och lite sill har det också blivit...jag tycker att det är ganska mysigt att samlas runt bordet och umgås och njuta...det behöver ju inte vara kaloribomber på faten för det , bara känslan av att vara tillsammans...lite tända ljus...och förhoppningsvis lite go stämning!!!!
Ja sen tog det slut!!!! Myset och stämningen alltså...för sen kom kräksjukan!!!! Natten till idag har varit LÅNG NATTS FÄRD MOT DAG! Det var alltså vår tur nu....denna åkomma har drabbat både den ena och den andra i klassen och på dagis, så det var nog rätt oundvikligt, även om jag trodde att det skulle räcka mer än nog med ett fall i familjen, men nu var det storasysters tur. Oj, oj vad jobbigt att se sina barn må dåligt, även om det bara är en liten influensa. Ja man kan nog inte ens föreställa sig hur det skulle kännas om det var något värre...Gode gud..mina tankar till alla som kämpar med något! .....Ja.....idag vilar vi iallafall ut lite och samlar nya krafter..det blir bara "snälla saker" i magen,så inget mer påskgodis! Istället har vi slappat med att spela spel och sett en rolig film! Ibland måste man "få bara va" VÅGA BARA VARA!!
Nu är det sent och barnen sover...trötta efter vaknatten innan ...och särskilt eftersom de också vaknade och steg upp redan klockan 06.00 imorse så är det inte så konstigt att både de och jag är trötta! Nu ska alltså en något sliten (påsk)kärring (så känns det just nu) sjunka ner i soffan bredvid maken och se om inte fotbollsmatchen är slut snart, så vi kan se lite på nån spännande deckare innan vi somnar...i soffan.
Kram Annelie
Gotlandvecka!
Nu är vi alla fyra på Gotland.Vi har haft en bra jobbar vecka tillsammans.Ja vi kan drömma ihop på alla möjliga konstiga sätt , det är det som varit vår melodi under alla år. Många gånger går det inte att genomföra det vi tänkt, men ändå så länge tanken är fri från stopp, är det spännande. Under våra 25-år tillsammans har vi förverkligat många drömmar. SÅÅÅÅ vi jobbar på!!!!!!
Hela Sverige satt väl bänkade framför TV i lördags?
Det blev ingen SKRÄLL!!!!
ingen blev väl förvånad
Schlagerdrottningen tog hem alltihop. Även att klänningen satt så tajt att hon inte kunde andas, så lyckades hon förverkliga det hon ville.
Vi är i full gång med vårat Piaf , repa ladda träna både röst och rumpa så man orkar att åka genom hela Sverige sittande i bil. Men efter vårat må bra projekt är väl alla så vältränade som aldrig förr!!!!!! sssså det skall väl gå bra den här gången också.
Vi hörs ALLA hälsar kram Bittis
TYSTNADEN
TYSTNADEN
Natten emellan 12 och 13 Mars
Efter melodifestivals-deltagandet...
Blev det tyst...
Väldigt tyst...
I och för sig, var det ett himla liv innan, så det var först ganska behagligt, men efter ca 10 minuter blev det Obehagligt.
Väldans OOOOObehagligt.
Vi, "THE AINBUSK", som varit jagade av pressen en veckas tid, repeterat, genrepat, friserats, svarat på samma frågor om...
?1. hur det känns att vara med...
?2. varför vi inte varit med förut...
?3. vad det är för slags låt...
?4. vad vi kommer att ha för kläder...
?5. vad betyder det här för oss...
?6. Om vi går vidare! Vad gör vi då! Och om vi skulle...
VINNA, V I NN A!!!!!???? Vad gör vi då????
... hurtig som jag är... svarade jag att Josa kommer att dansa naken på Segels Torg, och jag, jag kommer att dansa naken,
På Hundtorg, (en vägkorsning hemma, i vår barndomsby på Gotland)...
Josa stirrade surt på mii, samtidigt lite... lyckligt.rädd...
Sedan sa jag att OM vi verkligen skulle vinna, så skulle Bittis också vara naken, men köra traktor ( en gammal traktormodell, utan hytt) först genom Stånga sedan upp till STHLM, och runt Sergels torg där då Josa höll på med sin dans. Och Annelie skulle dekorera plogen bakom traktorn, med sej själv och sin lekamen...
Ja... så spånade alla vi, skrattandes, lättsamt, bekymmerslöst,
Barnsligt, lekfullt, naivt, som om inga sorger fanns...
Och jag vet inte,
Kanske var
... det,
DET,
Det... uttalandet som gjorde att Svenska folket
inte röstade på oss.
För att folk ... INTE VILL, VERKLIGEN INTE VILL, SE
NAKNA AINBUSKAR... INTE NÅGONSTANS I SVERIGE
ÖVERHUVUDTAGET, INTE NU, INTE SEDAN ELLER NÅGONSIN...
Jag vet inte.
Eller, så var vi inte bra helt enkelt.
Kanske publiken hade väntat sig någe annat.
Kanske vi inte infriade förväntningarna...
Eller rörde oss fel, (vi fick ta bort en hel del steg... dom fick inte plats i TV-rutan, våra steg är för långa och stora helt enkelt... jädrans STEG-RÄKNARE... vi har trampat för stort!)
Vi hade heller inga bomber, eldar, fyrverkerier,
Det kändes svårt att få in, i låten...
"Å jag, jag saknar dej ibland...BOMM, KRASCH, TJÅFF,
... och undrar om du nånsin fann...TJÅFF...ditt drömda land..
.SCHRIPPPS, BOMM, BOMM..."
kändes inte rätt, men det kanske var fel?
Vet inte.
Men kanske skulle vi haft kortare klänningar som dom jättesöta-snygga, unga flickorna innan, CaraCoola?
Eller så var det något annat.
För vi gick inte vidare.
Vi satt där vi satt.
Inga stegräknare i Världen kunde hjälpa oss att
... gå vidare. (denna magiska mening...)
Och vipps, så var vi helt ute ur leken, och ingen var intresserad av oss... jo först... så frågade en massa journalister...
"HUR KÄNNS DET NU DÅ?!!! NI SOM VAR SÅÅÅÅ
FÖRHANDSTIPPADE!HUR KÄNNS DET NU DÅ! MÅSTE VARA SNOPET... OVÄNTAT...
VA...VA...VA!?"
Men vi visste egentligen inte att vi varit så förhandstippade, för vi hade bestämt oss för att inte läsa några tidningar,
Inga alls, lite "MÅ BRA-TIDNING" men inge mer..
Men det är klart, man hade ju hört rykten, och alla sa det till oss, men ändå låtsades vi för oss själva och varandra att vi absolut inte, INTE skulle ha några som helst förhoppningar,
eller tro för mycket. Nej åh Nej, vi skulle göra vårt bästa, och sedan låta det hela bero, och ta det som det kom, och inte bli besvikna, för vad..."är väl en bal på slottet"... vad är väl...
"och- dom- som- går- vidare- ÄR...-känslan"...
Naj, nej, åh nej, det har man väl växt ifrån, och skall väl vara vuxen nu och se det hela som en lek.
Men...
Jag...
Med min lätt traumatiska, dramatiska, neurotiska,
läggning...
befann mej plötsligt på skolgården igen,
11 år, och ingen, ville ha mej med i sitt brännbollslag.
Fast vi satt där och log, och applåderade artigt och förnöjsamt,
Som om vi inte alls, var avundsjuka, eller besvikna, eller ledsna, eller förödmjukade, eller sårade... nej åh njet, no no
Nej, naj, NAJ!...det gör ingenting, herregud det är ju bara en lek, en tävling...
Men all luft gick ur.
Dom röda fina höga högklackade skorna, gjorde ont, och inte kan man springa, eller ens gå... lite fortare.
Panikångesten låg som ett korallfärgat tyll-tyg över hela vår existens. "Looooser"-känslan kröp som en jättespindel emot oss, som en ORM slingrade sej total-misslyckandet emellan oss. Visserligen sympati-suckade "Escobar" med oss, och både dom och vi sa... JÄKLA SKIIIT-tävling (flåt, mej att jag svor svordomen, men måste vara ärlig)... i stentrappan upp till... artiiiiistloogerna...Patrik Isaksson verkade ännu mer besviken, och hade ju varit så nära, så nära, melodifestival-himmelriket, som man kan komma. Och är så bra.
"vad är väl en final i Globen?"
Det är säkert kallt, och så kommer man bort, vi skulle inte passa in, vi skulle inte hitta till scenen, som i "Spinal Tap-filmen". Och förresten, faktiskt är det jättebra bild på TV, då kan man se alltihopa mycket bättre... än att vara med själv, och vara...
där.
Där är där man inte är, och här är där man är.
Så, nu skall jag avsluta mej. Livet går vidare, fast det är en jobbig period, som nån sa. Men det går vidare.
Ja, så är det.
Förlåt, denna själviska, utagerande, ohämmade utvikning om
detta lyxproblem, om man jämför med allt annat.
Kan inte hjälpa det, men jag gör det näst mest förbjudna...
Jag...jag tycker synd om mej...själv...
Fy... på mej, och jag skäms.
Snart är det vår.
och
Hur MÅR NI?
MÅR NI BRA!? I hopes so. Älskade ni, därute
We lååvve you, and Godd bless yu, och so on, you no.
Dearest publikum, la vie ån roose, la Piafe.
Käraste du.
Det är mycket som ändå är bra.
Bra är bättre än det som är dåligt.
Tänk bra, och en sak i taget.
Allt kommer att ordna sej.
Käraste alla ni, du och du och du...
Va rädd um dii.
Stor kram från mii.
Marie
En vissen ainbuske i storstan, men som ännu har barret kvar.
Måste sluta B-logga
För att orka Jogga,
imorrn.
Tro på dina drömmar!
Vårliga kramar från mej- Annelie
Borta bra men hemma bäst!
Tillbaka på ön igen, efter en otroligt skön vecka med familjen. telefonen gick i ide under denna vecka, och jag var totalt fokuserad på man och barn några dagar. Vi behövde det verkligen..... efter några intensiva veckor.Idag har telefonen gått varm igen, jag har pratat med alla Ainbuskar och dom hälsar till er. Alla håller på med egna små projekt några dagar. Marie hon rensar garderober mm. ja hon går verkligen in för det när hon gör det, ALLT SKALL UT!!!!!så en och annan kalori åker nog med i farten. Nu är det nya planer som gäller för oss, hur skall vi få ihop våren på bästa möjliga sätt. Så vi håller på att planera för fullt. Piaf föreställningen närmar sej med stormsteg, så ett och annat möte blir det nog dom närmaste dagarna. Det är inte lätt att få till det så alla blir nöjda, två som bor i Sthlm och två på gotland men vi har fixat det i 25-år så det skall väl gå den här gången med. Nej nu är det sängläge så det blir inte mer för idag. Kram Bittis
Jobba bort tvätthögar och midjemått
Veckan så här efter den fantastiska melodifestivalupplevelsen har varit en enda lång landningsbana___________ Och visst...visst blev man besviken..nånstans därinnombords,trots allt...för vi har ju jobbat så och lagt ner hela vår själ i det här..precis lika mycket som i allt vi gör....Och då hade det ju varit fantastiskt roligt att få vara med en bit till. Inte minst för att vi tycker så mycket om låten!!! Men vi vill verkligen passa på att TACKa ALLA NI goa ,varma, snälla vänner därute som röstat på oss och som peppat oss hela tiden...och tack för alla hälsningar vi fått både innan och efter festivalen, ALLA HAR VARIT SOM STORA KRAMAR FÖR OSS! Vad fantastiska ni är därute!
SPORTLOV
Nu är det ju så att det dessutom varit sportlov här på ön, så att ligga på latsidan har inte varit att tänka på...man måste ju vara ett gott föredömme! Veckan har således varit fylld av fotboll,...där jag fick nöja mej med att vara hejaklack, dans, bowling med hela familjen och halva släkten,vilket jag kan rekomendera...det var längesen både jag och säkert resten av hallen skrattat så mycket.( särskilt när yngsta dottern lyckades med konststycket att få över sitt klot på grannens bana!) Oj, vilken cirkus! Sen var jag och döttrarna och badade i torsdags, då lyckades man få till ett och annat simtag! Ja nu är jag på G igen och ska försöka gå lite mer kontinuerligt...det har blivit tre ggr denna vecka och lite gymmande!!!! Är det sportlov, så är det! STORA AINBUSKKRAMAR från mej Annelie!
Ett starkt startfält!
Hej igen!
Förlåt, att det varit lite tyst från oss... nu är vi på banan igen! Trötta men på något sett lyckliga efter en otroligt intensiv vecka.Javisst var det lite konstigt slut på denna händelse. vi ville ju också till GLOBEN som alla andra artister.....men kanske någon annan gång blir det vår tur. Vi var nöjda med vårt framträdande,men det räckte inte riktigt till...suck...det var ett starkt startfält och Christer Björkman sa till oss att det har aldrig varit så jämt på åtta år.JA,JA vi är besvikna...varför skall det vara så när vi äntligen bestämt oss för att vara med.Men alla var så duktiga, vi var ett bra team bakom kulisserna, alla peppade varandra. Alexander Bard kom springande med högklackat, och det var bara att hålla ytterkant i korridoren så man inte blev nertrampad. Vi fick mycket uppmuntran av Ingela "Pling" Forsman och Henrik Wikström och Bobby som har skrivit låten, dom vara nöjda med oss,och det värmer våra "Ainbuskehjärtan" . Förhoppningsvis blir det mer samarbete.
Ja vi är tillbaka i verkligheten igen.... ja det känns så, det var en avstickare in i något man inte är van vid.Pressen hängde efter oss konstant hela vistelsen i Linköping.Vi har aldrig varit så bevakade under våra 25 år. Nu blir det semester för mej med familjen, vi skall åka iväg och slappa i en vecka. det skall bli så skönt!!!!!!
Annelie slappnade av med en halv mugg oboy i morse, men under tiden vi pratade i telefon åkte stegräknaren på, några kilon till ryker nog veckorna frammåt. Malena har fått sytt om klänningarna dom sista veckorna,så kilorna rasar....och rasar....
Nej, nu skall det läsas godnatt saga för barnen, så jag får avsluta för den här gången. Och tack snälla för allt stöd vi fått från er inför melodifestivalen.
Många kramar från den största "lantisen" i Ainbusk Bittis
IDAG ÄR DET SCHLAGERFESTIVAL!!!!
Ja sen har det rullat på och igårkväll hade vi första genrepet för full salong....ja det var verkligen FULL SALONG!!! Hur många vet jag inte men vi njöt av mötet med publiken! Så nu är det alltså dax...men först upp och ta en dusch, iväd och fixa håret,infomöte i greenroom, 14.00 genrep, in i sminket, lite mer hårfix, på med medhörningsdosor så att man kan höra sig själv, SEN KAN VI SÄTTA PÅ OSS VÅRA OTROLIGT FINA KLÄDER...som blev lite insydda igen i förrgår...SEN SKA VI SJUNGA FÖR ER FRÅN HELA VÅRT HJÄRTA!!!
Hoppas ni är med oss!
STORA KRAMAR FRÅN AINBUSK!!!
LÅNGSAMMA KOLHYDRATER I SNABBT TEMPO
Långsamma kolhydrater i snabbt tempo.
Käraste, goa, alla ni,
ute i B-loggvärlden.
Nu är det nerver i gungning! Ainbuske-gänget är nu som
4 kvinnor på gränsen till sammanbrott och... förhoppningsvis
kanske genombrott.
Åh vad jag längtar efter att ytterligare få ett "genombrott", bli
Upptäckt... liksom. Men det kan man väl inte begära efter
25 år i schååååwwbizzz!
Det är mycket som hänt sedan sist. Förlåt igen, för detta uppehåll i Blogg-skrivandet. Hinner inte, och kan inte sammanfatta mej eller någon annan.
Men. Skriver istället en längre B-logg, ni vet...
Vi har fnissat och tjattrat i radio Rix med Sofia (SoffiPropp) och världens snällaste Micke, dessutom skulle vi sjunga i studion, någon schlagerfavorit. Jag tyckte att det var så svårt att välja, så jag föreslog Forbes, "Beatles var min Musik", för att den har blivit historisk... men då hade typiskt nog Forbes själva varit där veckan innan. Vi spelade i stället "Ring, ring
Bara du slog en signal" av ABBA. Bittis lade till ett ...
"eller SMS: a..." på slutet av låten, hon är driftig hon, och det blev som en uppmaning... en vädjan, en bön, ett utrop...
SNÄLLA RING, PÅ VÅRAN LÅT PÅ LÖRDAG!!!
Mest för att vi inte vet vad som händer med oss i "Green Room", om vi totalförlorar... för det är fullmåne nu i veckan...
Och ni minns väl hur vi blir då! Jag är rädd för mej själv! Kanske sätter jag huggtänderna i Alexander Bards ben, eller klipper till någon av dom små vackra tonårstjejerna i "CockaCarola".
Annelie och Josa satt hela dagen i går vid frissan... friseras och färgas, tonas, och slingas...Bittis och jag konstaterade att dom lade inte ner hälften så mycket tid på oss. Vet inte om det är positivt eller om vi hopplösa fall...
Bittis fotografering var till stor hjälp när Malena och jag var på schoppingtur i lördags, ändå är det mycket svårt att hitta skor som dansarna, dvs. Bittis, Josa och Annelie, skall kunna dansa i, för det måste samtidigt vara hög klack, så att bena inte ser ut som två tallar i Ainbuskeland. Jag, jag däremot har för en gångs skull fördel i detta skoletande. Jag sitter, jag sitter ju och spelar piano... så jag har nu ett par röda, vackra, högklackade skor med stilettklack, som jag förvisso inte kan gå i, men jag ställer dom vid pianot, traskar in i mina foppatofflor och byter när jag är framme vid målet, sätter mig snyggt, sittandes med mina snygga skor. Ibland, ibland är det en fördel att vara lite bakom. Vi har dessutom vrååålkollat på TV: n på del-final två. Vilka kläder har dom, hur ser scenen ut egentligen, vilka trappor skall vi gå i...och så låtarna förståss.
Jag blev överlycklig över Bröderna Rongerdahl, med våra gotlandskompisar i bandet, vi träffades ju i Göteborg på BingoLotto. Och det var totalkemi emellan våra grupper.
så roligt. Att "Munhuggas", heter det så på fastländska?
Småprata, fnissa, ja, umgås helt enkelt.
Dom var väl då lite uppgivna, inte helt, men konstaterade ändå
att det inte var något att hoppas på eftersom Carola och Andreas skulle vara med.
Men, ni vet väl alla hur det gick! (nu handlar ju inte hela livet och Världen om detta spektakel, så kanske finns ni därute som inte bryr er ett dugg, och jag förstår, men i alla fall)
Det skrällde ordentligt i Västerås!
Bröderna gick till final i Globen, och jag såg hur lycklig min klasskamrat "Lenti", gitarristen, även kallad "vargtass" blev.
Och Sannas låt var underbar. Samma låtförfattare som vi har.
Jag blev sur, en stund, han konkurrerar med sej själv!
Men det gick över. Det är fult att vara avundsjuk. Men Sanna
Sjöng så bra, och är så stilig. JÄKLARS FÖRBENADE FAAN!!!
Man får säga faan, efter det att hon, Kalla; ramlade på skidor.
Carola har sin fantastiska röst och utstrålning, hur hon än är klädd och vilken låt hon framför. Carola är fantastisk.
JÄKLARS FÖRBENADE FAAN!!! Igen...
Så, nu, ni får förlåta mej, men tränar, mentalt, på att ta ut mina känslor, aggressivitet.
Och det är DET jag menar... detta "Green Room" kan förvandlas till "Red Room" när HON-djävulen i mig kommer ut, ur garderoben.
Pratade med Benny A. om alltihopa. Han sa att det var mycket bättre förr... med levande orkester, och inte ett sånt stort "jippo" som det blivit av hela grejen. Han tyckte dessutom att "Ring, Ring" var en bättre låt än "Waterloo". Jag tycker nog att det är ett "lyxproblem" för Benny. Men sa inget, för han sa i nästa andetag att...
?- skall ni vara med! Då har man ju nån att rösta på!
jag blev rörd och gråtmild, Abba-Benny skall telefonrösta på oss! (för jag hoppas att det var oss han menade...)
Vi får se vart det hela barkar hän. Just nu känns det som om det hela har fått för stora proportioner,
Snart är det över.
Och då står man där i februarirusket, i gyttjan, med sina röda skor med stilettklackar, glitter i håret som fastnat av regnet, och borstar sina tänder igen och igen och igen.
Bittis har tagit med fyra par gummistövlar så att vi kan gå ut på nån jordig plats i Linköping för att vi skall känna marken och stå med fyra par fötter i jorden.
Stegräknarna är för tillfället avtagna, mycket för att eventuella raseriutbrott kan göra att vi kastar dom på Kristian Luuk.
Som har en sådan smal och vacker flickvän, Carina.
JÄKLARS FÖRBENADE FAAN!
flåt.
Vad vi äter?
Så långsamma kolhydrater vi kan... och coola light.
Annelies klänning får sys in hela tiden.
Även min, men kan bero på en fantastisk korsett jag köpt i Sturegallerian, ett tips faktiskt, man går ner flera storlekar, det gäller bara att få på sig den i smyg, så ingen annan ser den, utan bara upplever min fantastiska "Scarlett O´Hara-midja"
... tur att låten bara får vara 3 minuter. Annars skulle jag falla över mina stilettklackar av utandningsproblem.
Josa dricker minst tre liter vatten om dagen, och är då alltid kissnödig vilket stör repetitionerna konstant.
Bittis snusar, konstant på fastlandet, inte på Gotland där hon vill vara ren och fin i munnen, inför sina barn och man.
Motionen?
Behövs inte då alla är konstant svettiga.
Annelie dricker fortfarande INTE Oboy på morgnarna, Bittis har koll på detta då dom bor på samma Hotell.
Bittis har blivit ännu smalare, trots att hon äter som en häst, egentligen äter hon som ett helt stall, så orättvist. Hon är så stressad, älskade Bittis är inte bara Mamma, hon är bondmora,
Musiklekisfröken, energiknippe och ARTIST på fastlandet!
Vi har problem med hennes BH, viktras har ju en tendens att gå efter mottot, "ta ifrån dom rika, kroppslandskapen" ...
Måste, Måste fyllas ut, om vi skall tävla mot Carola!
Nej, nu måste jag sluta.
Vi får se hur det blir med kommunikationen denna veckan, vi åker i morrn till, Tage Danielssons stad, Linköping. Tåg.
Dom andra väntar nu på mej för att vi skall repa.
We Låååååve You!
I Lust och Nöd, med stegräknare eller utan, med långsamma kolhydrater eller snabba, eller som du är.
Vi höres.
Nu måste jag sluta B-logga för att tänka på Yoga.
Marie.
En vilsen Ainbuske på väg till Melodifestivaaaaaaalen.
P:M.S
Gotlands-EVA, tack för ditt stöd och Hejja-Rop, och vare nicken heller du, rädd. Vi hittar varann, Cloetta-hallen, och alltid kan vi sjunga "Gotland FosterÖ i Norden, gamla bygd du är oss Kär"! för att peppa varandra, och tag med gummistövlar! Kram. D. S.
Fart och fläkt i storstan!
Ja ni...ännu en dag har gått till ända! Idag provade vi alla dom där skorna som Bittis plåtade igår..Ja man måste ju hitta rätt..inte FÖR höga, men inte heller tråkigt låga...och så var det ju det här att man måste kunna gå och inte minst... DANSA i dom också!! Det ska ju vara showtime!! Glitter och glamour är ju inte fel alls! Ja ialla fall så föll några av paren oss i smaken!
Sen var dagen ungefär som igår, rättare sagt det var full fart hela dagen fram till nu med rep och en hel massa annat. Ja det är fart och fläkt i storstan vill jag lova, vi är HELT slut ikväll,men roligt har det varit! Nu ska vi, Bittis och jag Annelie snart krypa ner mellan hotellets nymanglade lakan och vi somnar säkert innan vi knappt landat med huvudet på kudden!
Sleep well...cykelställ
Imorgon är en annan dag....hette en annan gammal schlagerlåt väl??!!
Kram Annelie och Bittis
LIVETS UPPLEVELSER OCH UPPREPNINGAR
LIVETS UPPLEVELSER OCH UPPREPNINGAR
Natt mellan 13-14 feb.
... På rutinens brant,
ruTinens brant...att allting upprepar sig.
Vaknar, vill sova mer, kissnödig, törstig, hungrig,
Tänker inte men vet att...
"MAN MÅSTE BÖRJA DAGEN MED EN BRA FRUKOST...
DÅ FÅR MAN IGÅNG ÄMNESOMSÄTTNINGEN"
... Ser i kylskåpet, ser inget bra... som får igång ämnesomsättningen...
hittar till slut lite yoghurt, utan socker, 0,5 % fett...
... Börjar tänka ordentligt, på allt som måste göras,
läser "kom-ihåg-listan" som optimistiskt skrevs kvällen innan.
Måste ringa den och den och den, och tandläkaren, och boka tvätt-tid, och ringa banken.
... Och alltihop har man redan skrivit på en annan lapp, typ,
kvällen innan, men ändå inte verkställt.
Alltså, man har skjutit upp allt som man kunnat göra med en gång, till morgondagen, ty, eller, liksom, man försöker, eller
JAG försöker frigöra mig, och stjäla, sno tid! Ja, fly den verkliga vardagsplanen, och bara vara.
HAR NI KÄNT SÅ NÅN GÅNG?
Ett lyxproblem...
LYXPROBLEM
Man borde skämmas!
Och det gör jag, väldigt ofta. Väldans ofta har jag skuldkänslor, dåligt samvete. Ändå,
Ändå, är jag så jädrans trött på livets upprepningar!
Lyxen, som många på det här jordklotet inte har möjlighet till.
... Som att borsta tänderna... BORSTA TÄNDERNA!!!
... Jag är så Otroligt trött på att borsta och borsta, man blir aldrig färdig! Några timmar sen är det dags igen, och tandtråden! Tandtråden skall vi inte tala om! Påj Påj.
Fast jag VET, jag vet att det är en ynnest att få borsta sina tänder. Det märker man inte minst när man ser på Robinson,
Robinson på TV, när dom klagar, och berättar i rutan om sin längtan efter en tandborste.
Otroligt duktiga, roliga, snälla, ANNA, som jobbar på Hårsalongen, där hela melodifestivalförsamlingen blir iordninggjorda, berättade om att det är en upplevelse, att bara njuta på Sturebadets anläggning.
EN UPPLEVELSE!
Och jag tänkte, (fast, jag är trött på livets upprepningar...)
INGA MER UPPLEVELSER NU!! JAG HAR FÅTT NOG!
(Jag är en dubbelnatur, naturlig fast dubbelt upp, liksom)
Men det är inte Annas fel, jag tror henne, dessutom blev håret jättefint i färg och glans, Anna är topp!
Nej, hela "upplevelse-neuvrosen", kan ha att göra med denna Melodifestivalhysteri, jag känner mej inte hemma, jag kan inte se mej själv i allt det här.
Bortskämda jag.
Vem skulle inte vilja vara med i melodifestivalen!
Allra helst om hon känner sig trött på livets upprepningar...
Alltså jag.
Är jag då aldrig nöjd?
Kanske är jag som min mamma, vågar aldrig njuta fullt ut, för då kan något hemskt hända, man blir straffad om man är riktigt lycklig, riktigt glad. Älskade lilla Mamma blir så rädd, att något hemskt skall hända, hon har det alltid med i tanken, och vågar inte bara vara,
bara vara lycklig. Hon knäpper sina händer varje kväll, som i kramp, och är orolig för oss alla, är ängslig och säger...
... låt det inte hända något ont, ... låt det gå bra för Nicke, (första barnbarnet som är vuxen nu, och just börjat lumpen)
Jag ber också aftonbön, jag vet inte till vem, ännu, men jag skickar ut en bön till universum och hoppas att den kommer fram. För det värsta som kan hända, och jag vågar inte ens tänka eller skriva det, men ni vet.
Att mista någon som man älskar.
All kärlek som man bär på.
Alla mina kära, nära, och ännu närmare.
Det,
Det är det värsta som kan hända.
Att förlora någon man älskar.
Så jag ber en bön varje kväll.
(det tar längre och längre tid, för det blir fler och fler, man
kommer aldrig i säng, ännu ett lyxproblem)
Men jag sa det till syrran, Josa, när hon berättade hur nervös hon är inför hela det här, festivalandet.
Att hon skall komma av sig, tappa bort texten, snubbla, ramla,
glömma koreografin, inte kunna ta i, tappa rösten,
ja, allt möjlig, omöjligt som hon räknade upp,
SCENSKRÄCK!
Det är hemskt, allt man kan föreställa sej som kan hända.
När man skall vara med i MELODIFESTIVALEN...
Men vad är det värsta som kan hända?
Vad är det värsta som kan hända, Josa?
"-att jag svimmar, gör bort mej totalt..."
Men det är inte det värsta som kan hända...
Nej,
Att förlora någon man älskar...
Tänkte, och sa vi båda...
DET, är det värsta som kan hända.
... det gav perspektiv åt hela melodifestivalhysterin...
Det ger också en annan vinkel på "Livets upprepningar".
Hoppas nu, igen,
Att jag inte gjort att ni Mår Sämre!
Jag är verkligen ingen optimistkonsult!
Förlåt.
Och inte har jag räknat steg, med stegräknaren!
Men jag kollar hela tiden dom andras steg, att dom gör rätt koreografi! Så på sätt och vis räknar jag steg som aldrig förr.
Och mycket är bra. Vi Mår Bra.
Bittis har varit ute på stan hela dagen och fotat eventuella skor, alltså fotograferat möjliga skor som skulle passa scenkläderna. Innan hon också fick sin behandling på salongen. Annelie blev halvfärdig, då hennes frisör sträckt sig och fick gå till naprapaten, även Josa skall fortsätta behandlas.
Imorrn, och så skall det dansas, pratas i radio, sjungas, och klädprovas.
Så nog är livet fyllt utav upplevelser, och...
tandborstning.
Nej nu måste jag sluta B-logga, för jag tänker på Yogga.
Stor kram, grubbla inte för mycket, strunta i mental träning,
Man får sån träningsvärk.
Marie. En nyfriserad Ainbuske i Storstan
Vissen Ainbuske tillbaka i Storstan
En Vissen Ainbuske i Otakt. Natten mellan 12 och 13 feb.
Kära Ni,
B-loggläsare.
Förlåt, det var jag som skulle skriva idag, jag Marie.
Men,
Olika saker har inte fallit på plats, Oflyt och Oro,
är så Oinspirerande,
O-Rolig,
och Okoncentrerad.
Så jag återkommer imorgon, onsdag.
Då förresten, den stora HÅR-Dagen skall pågå... hela Ainbuske-ligan
skall färgas, klippas och friseras... det,
Det skall bli intressant.
Jag hoppas på det bästa.
Och skall verkligen försöka kasta mig ut i Blogg-universum...
Hälsningar
Från en Vissen Ainbuske tillbaka i storstan.
EN PYSSLIG FAMILJEHELG!
lördagen blev lugn för oss, vi bjöd nära vänner till oss på middag. Det är skönt att vara hemma när det är helg.
Melodifestivalen startade och jag sprang fram och tillbaka mellan matbord och TV-rutan för nu skall det granskas....Vad har dom på sej för scenkostym? smink, skor ... och är scenen SÄKER? eller finns det fall luckor som man kan ramla ner i ?
Ja, många tankar och funderingar snurrade runt i huvudet.
Söndagen blev en dag med massor av roliga aktiviteter. Vi började med bowling i Stångas hall, det är såååå roligt, men att det skall vara så krångligt att hålla sej på banan.( jag begriper det inte) man tycker att man gör likadant, ändå händer det, vänster ränna höger ränna och så mitt i....
Sen eftermiddag gick barnen och jag i skogen,vi drack varm choklad...och traskade länge, så smärt fritt var det inte.Fyraåringen var på riktigt ret humör och trasslade till det.Så en och annan gyttjebrottning fick vi till.....men hem kom vi till slut.
Den berömda stegräknaren har suttit på höften i helgen, och jag tycker det får duga. Massor med frisk luft och god mat har jag fått under helgen, så jag är nöjd. kram Bittis
Let´s dance!
Ja , jag hade tänkt sätta mej och blogga lite när jag kom hem efter dagens rep, men först blev det jättegoda tacos med familjen, sen satt man plötsligt ..utan att man visste hur man hamnat där, nedsjunken i soffan framför teven och tittade på let´s dance. Ja, jag kan inte låta bli att titta och beundra lite...visst är de duktiga.. och framförallt modiga! ....Ååå nu dansar mat-Tina samba...oj va hon kan..vilket sväng i höfterna!! Nu visar juryn att de håller med,hon får ju bara 10:or!!!
Ja tänk om man kunde dansa så! ....men ja, ja...man....JAG, menar jag(man ska ju inte säga sådär halvdant man...utan JAG när man menar JAG!) Iallafall det jag ville komma till är att jag iallafall får en liten känsla av det där och NÄSTAN känner mej lite sådär lagom svävande..nåja..och underbar..(.nej det var nog att ta i VÄLDIGT) när vi dansar framför de stora speglarna på kulturskolan hemma i Visby( Tack !!!)
Ja vi har alltså festivaldansat och sjungit idag också- haft riktigt roligt helt enkelt! Ja vissa repdagar är roligare än andra...och RIKTIGT ROLIGT BLEV DET NÄR MARIE ,som förut suttit och varit vårat öga utifrån, BYTTE PLATS MED OSS EN I TAGET,och visade hur det såg ut när vi dansade...då var inte ett öga torrt...eller snarare då fick man kniiipa ordentligt,.Oj va vi skrattade!! Vi har våra ljusa stunder!!
Sen kom Eva (hej Eva!) från Gotlands tidningar och gjorde en intervju. Hon ska också följa med oss till schlageryran i Linköping näst,nästa vecka,så vi lär nog se mer av varann.Kul tycker vi i Ainbusk!
Innan vi åkte på olika håll hann vi med ett klädprov också! Ja jag ljuger inte om jag säger att Malena är den mest fantastiska man kan tänka sig(börjar vi bli tjatiga?). Men som de sa i nån reklam..hon är inte bara designer, hon är sömmerska, kreativ kraft, mamma, fixar o trixar, bär ved och dessutom löser alla våra klädproblem.. OCKSÅ! Hon är dessutom så himla positiv och strålar så att man blir glad bara man ser henne!!
Nej nu måste jag umgås lite! Nästa vecka bär det av till Stockholm igen!
Ha nu en mysig helg och umgås ni också, eller kanske bara slappa på soffan! Sen tar vi alla på oss stegräknarna(är ni med?!) och går ut en tur!
Trevlig helg vi hörs på måndag! Annelie
Båda fötterna långt ner i jordmyllan
Ännu en dag med alla fyra Ainbuskar på ön. Här nere får vi lugn och ro, alla kommer in i harmoni...
Alla står stadigt med fötterna långt ner i myllan , och det behövs i dessa stressiga melodifestivals tider.
Ja vi blir också drabbade, stressade pressade och humöret sviker och nerverna ligger liksom utan på.
Det slår ner som en blixt från klar himmel,telefonerna ringer stup i kvarten. Nästa vecka är all vår tid uppbokad, och det mesta handlar om festivalen.Det är härligt på ett sätt, men frustrerande att man inte själv kan bestämma allt så som vi är vana att göra.
Idag brann det till ordentligt i buskarna, ja kan ni se det framför er, det liksom lyste i ögonen på alla och energin kom tillbaka som jag inte sett på länge. Vi hade tränat i flera timmar och alla var helt slut, då kom hon..... vår älskade Malena. Kläderna är på gång! det blir såååå snyggt.Man känner inte igen sin egen eller någon annans kropp i det hon tillverkar. Hon formar och trixar och fixar.
Aj, Aj, jag tror att lite bättre uppvärmning innan morgondagens dansrep får det nog bli, jag har ont i vader och armar, ja i alla kroppsdelar som finns. Det känns en liten smärta, men förhoppningsvis så blir det något bra av det i slut ändan.
Nej, nu skall barnen i säng, och jag tror att det blir tidigt för mej också ikväll, trött men lycklig och med båda fötterna i jordmyllan kramisar från Bittis
